Dags att uppdatera!
Hejsan!
Nu ska jag ta mig lite tid och skriva ner om den stora händelsen som hänt oss. Vill börja med att säga att lille Robin är helt underbar, precis lika underbar som sin storebror! ♥ Som säkert alla föräldrar som får sitt andra barn eller planerar ett andra barn så funderade jag på om kärleken skulle räcka till. Jag älskar ju Oliver så det värker i hjärtat kommer det verkligen att finnas plats för en till? Så funderade jag iaf och jag vet att andra med gör det och jag var lite rädd för hur det skulle kännas. Kan garantera att kärleken finns där för båda! Känns som att det alltid varit vi fyra fast samtidgt inte... Ursäkta om det blir lite rörigt skrivet men jag är nog lite rörig i skallen själv just nu! :)
Förlossningen:
På lördagen den 21/3 vaknar jag av värkar kl. 5:22. De känns men är helt klart uthärdliga och de kommer med ca 7 min mellanrum. Vid ca 11:30 avtar de och jag somnar en stund vilket är väldigt skönt. Oliver åker iväg med mamma och pappa på simskolan och sen åker han med syrran och pappa på ishockey. Han kommer hem en sväng och hämtar packningen efter matchen och pussas och kramas lite med oss. Han sover över hos Anna och Linda och jag kommer inte att träffa honom förrän Robin är född. Mina värkar kommer tillbaka vid ca 15:30 och det är fortfarande ganska lång tid emellan. Vid 20 började de komma tätare och känns mer, jag ringer efter Robinson upp till förlossningen och berättar läget och de hälsar mig välkommen när jag känner att det är dags. Vi går upp och lägger oss vid 22:00 och jag lyckas vila mellan värkarna men vid 23:30 tar det riktig fart och jag tror klockan är 01:30 när vi anländer uppe på förlossningen. Det körs en CTG kurva och görs en vaginal undersökning. Jag har 2cm kvar av livmodertappen och är öppen 1 ynka cm. Får en sovdos med mig hem... Somnar ca 3:00 och sover till 9:00 och värkarna avtar nästan helt, det kommer ca 1 i timmen. Ringer upp och berättar läget på förlossningen och de får mig på ganska gott humör. Vilar hela dagen och myser med Mattias. Vi tar promenader och tittar på film, hundarna har vi lämnat till mamma och pappa som tycker att de ska fortsätta vara kvar hos dem. Vid 20 på kvällen kommer värkarna tillbaka och nu är det värre än någonsin. Vi går iaf upp och försöker vila för nu känner jag att det är dags. Mattias lyckas somna men vaknar till då och då för att massera mig. Jag börjar vid 3 tiden att vanka omkring hemma för att klara smärtan. Det går bra men tillslut känner jag att det är för jobbigt och jag behöver något mer för att det ska hjälpa. Ringer förlossningen igen och anländer 5:30. Det är nu måndag morgon den 23/3! CTG kurva körs igen och även en vaginal undersökning. Det är 0,5 cm kvar av livmodertappen och jag är öppen 1,5cm. Medan hon undersöker mig så utplånas tappen och jag öppnas upp till 3cm. :) Nu skrivs vi in och får sal nr. 2. Mattias hämtar våra väskor och jag träffar vår första barnmorska Mia. Det kommer även att vara en läkarstudent med henne under dagen men jag kommer inte ihåg vad hon hette. Mia är kanon och ger oss mycket tips och jag känner verkligen att jag och Mattias är det perfekta teamet. ;) En ny vaginal undersökning görs kl. 8:00 och jag är öppen 4 cm. Känns jättebra och de sätter akupunktur på mig vilken jag tyvärr säger åt dem att ta bort efter någon timme då jag bara upplever att den åsamkar mig mer smärta. Flera undersökningar görs men jag öppnar mig inget mer så de tar hål på hinnorna vid 10:30 och vattnet forsar. Mer undersökningar görs men inget öppnar jag mig. Nu börjar både jag och Mattias känna igen senariot från Olivers förlossning. Värkstimulerande dropp sätts in vid ca. 13:00 (tror jag) och nu gör det förj..ligt ont! Glad tar jag emot lustgasen och känner mig lite smått packad... haha. Tillslut hjälper inte ens det och jag får EDA inkopplat som jag styr själv. Jag svär när det kommer en värk och skäms så mycket... Ber om ursäkt att jag svär och alla omkring mig skrattar och säger att de hört bra mycket värre saker än så, tror jag sa hel..te! Undersökningar görs men inget mer händer. Vid 15 får jag en pilates boll att hoppa och studsa omkring på vilket jag gör med stort engagemang, herregud vad duktigt du är säger den nya barnmorskan Anneli och eleven Lina! Efter en timmes hoppandes på bollen är jag öppen 5 cm och nytt hopp tänds! :) Hoppar vidare oavbrutet på pilates bollen i ytterligare två timmar och det känns mycket bra. Vid undersökningen konstateras det att jag inte öppnat mig en ynka cm till utan barnmorskan tycker att det känns som jag blivit mer ogynnsam! (Alltså krymt igen) De frågar oss hur vi tycker att vi ska gå vidare och föreslår tanken på ytterligare ett kejsarsnitt, nu har jag nästan haft intensiva onda värkar i 24 timmar. Jag och Mattias känner att det inte finns något annat val och säger att det är okej för oss. Jag vet ju att vi egentligen inte har så mycket att säga till om i den frågan, men en éloge till personalen som får oss att känna att det är vårt beslut! De pratar med läkaren som kommer in till oss efter några minuter och bekräftar att det blir snitt. Några minuter till och så kommer narkosläkaren in som ska lägga ryggbedövningen och berättar hur allt kommer att gå till. Han säger att vi ses om en halvtimme och nu blir vi ordentligt nervösa, vi ska få träffa vår bebis snart! :) Jag görs iordning och rullas in på opertion och där fortsätter alla förberedelser. Vid det här laget är jag så nervös och spänd så jag skakar, det är skönt med bedövningen så skakningarna upphör. Det tar lite tid men efter ca 15min hör jag Robin skrika/gråta, nu är vårt barn fött! Jag börjar gråta när jag får se den underbart vackra lille skapelsen, men jag hinner bara ge honom en snabb puss innan han ska iväg på undersökning. Hör honom hela tiden och tillslut kommer de tillbaka till mig och han får ligga hos mig en stund. Jag beundrar honom och slås på en gång av hur lik han är Oliver, den tanken hade slagit Mattias med en gång också. Mattias och Robin får gå tillbaka till förlossningen för första undersökningen. Det är en stor kille som kommit ut, 5064gr och 56cm lång! Det tar en himla lång tid innan jag blir ihopsydd, ca 2-2,5 timme. Jag tycker att det är så himla jobbigt att inte få vara med mitt barn och vet dessutom att jag måste åka till uppvak eftersom jag fick en blödning i livmodern och förlorade mycket blod. Jag åt aldrig järntabletter under graviditeten eftersom mitt blodvärde var bra hela tiden och trots den stora blodförlusten så har jag fortfarande ett hyfsat värde och det känns skönt. Tjatar på personalen på uppvak om när min bebis får komma. Tillslut kommer de och jag är så lycklig! Kort efteråt körs vi till BB och klockan har hunnit bli 23:30. Jag ringer två telefonsamtal och sen ligger jag vaken hela natten och ammar och tittar på mitt barn full av adrenalin. Jag väntar på smärtan som jag hade efter med Oliver men den kommer aldrig. Det ska nämnas att det gör så ont att jag inte ens kan resa mig men förra gången var det 1000 ggr värre! Iaf så är jag uppe och går dan efter och det är så skönt att få hjälp av Mattias att duscha. Oliver kommer på besök och han är så söt, han vill så gärna hålla Robin och blir så lycklig att han nästan gråter. ♥ På natten kommer det ett par som ska dela rum med oss. Känns jättejobbigt eftersom jag måste be Mattias om hjälp varje gång jag ska upp och ner i sängen. Måste på toa väldigt ofta och det är inte så kul att dela rum med någon på natten då. Vi frågar om vi får åka hem dagen efter och då står vi redan på hemgång eftersom jag är så rörlig och har fått igång amningen. Prover tas för att kolla att Robin mår bra och vid 15 åker vi hem. Hemma väntar Anna, Linda, Pappa och Mattias mamma med våfflor. Senare på kvällen kommer mamma, som har jobbat, och mormor på en snabbvisit.
Livet har bara rullat på i en hiskelig fart de senaste dagarna och känslorna svallar! Jag älskar min familj så mycket och vill ta tillvara varje sekund. Robin är så harmonisk och Oliver den bäste mest omtänksamme storebror man kan önska sig! Jag är så lycklig och vet inte var jag kan finna tillräckligt starka ord för det...
Bjuder på lite bilder:
Båda korten är från förlossningen
Första mötet med Robin efter undersökningen
På BB Robin hemma i vaggan
Mina underbara barn hemma! ♥
Så nu har jag lämnat en liten berättelse om vad som hänt och ska förhoppningsvis kunna skriva lite varje dag igen om vårt liv. Robin sover förresten hela nätterna, måste väcka honom för att tömma brösten. Inatt sov jag dock igenom och vaknade efter 7 timmars sömn med två stenklumpar... inte bra...
Puss och kram!
ps:t usen tack igen för alla grattis hälsningar! ds:
Nu ska jag ta mig lite tid och skriva ner om den stora händelsen som hänt oss. Vill börja med att säga att lille Robin är helt underbar, precis lika underbar som sin storebror! ♥ Som säkert alla föräldrar som får sitt andra barn eller planerar ett andra barn så funderade jag på om kärleken skulle räcka till. Jag älskar ju Oliver så det värker i hjärtat kommer det verkligen att finnas plats för en till? Så funderade jag iaf och jag vet att andra med gör det och jag var lite rädd för hur det skulle kännas. Kan garantera att kärleken finns där för båda! Känns som att det alltid varit vi fyra fast samtidgt inte... Ursäkta om det blir lite rörigt skrivet men jag är nog lite rörig i skallen själv just nu! :)
Förlossningen:
På lördagen den 21/3 vaknar jag av värkar kl. 5:22. De känns men är helt klart uthärdliga och de kommer med ca 7 min mellanrum. Vid ca 11:30 avtar de och jag somnar en stund vilket är väldigt skönt. Oliver åker iväg med mamma och pappa på simskolan och sen åker han med syrran och pappa på ishockey. Han kommer hem en sväng och hämtar packningen efter matchen och pussas och kramas lite med oss. Han sover över hos Anna och Linda och jag kommer inte att träffa honom förrän Robin är född. Mina värkar kommer tillbaka vid ca 15:30 och det är fortfarande ganska lång tid emellan. Vid 20 började de komma tätare och känns mer, jag ringer efter Robinson upp till förlossningen och berättar läget och de hälsar mig välkommen när jag känner att det är dags. Vi går upp och lägger oss vid 22:00 och jag lyckas vila mellan värkarna men vid 23:30 tar det riktig fart och jag tror klockan är 01:30 när vi anländer uppe på förlossningen. Det körs en CTG kurva och görs en vaginal undersökning. Jag har 2cm kvar av livmodertappen och är öppen 1 ynka cm. Får en sovdos med mig hem... Somnar ca 3:00 och sover till 9:00 och värkarna avtar nästan helt, det kommer ca 1 i timmen. Ringer upp och berättar läget på förlossningen och de får mig på ganska gott humör. Vilar hela dagen och myser med Mattias. Vi tar promenader och tittar på film, hundarna har vi lämnat till mamma och pappa som tycker att de ska fortsätta vara kvar hos dem. Vid 20 på kvällen kommer värkarna tillbaka och nu är det värre än någonsin. Vi går iaf upp och försöker vila för nu känner jag att det är dags. Mattias lyckas somna men vaknar till då och då för att massera mig. Jag börjar vid 3 tiden att vanka omkring hemma för att klara smärtan. Det går bra men tillslut känner jag att det är för jobbigt och jag behöver något mer för att det ska hjälpa. Ringer förlossningen igen och anländer 5:30. Det är nu måndag morgon den 23/3! CTG kurva körs igen och även en vaginal undersökning. Det är 0,5 cm kvar av livmodertappen och jag är öppen 1,5cm. Medan hon undersöker mig så utplånas tappen och jag öppnas upp till 3cm. :) Nu skrivs vi in och får sal nr. 2. Mattias hämtar våra väskor och jag träffar vår första barnmorska Mia. Det kommer även att vara en läkarstudent med henne under dagen men jag kommer inte ihåg vad hon hette. Mia är kanon och ger oss mycket tips och jag känner verkligen att jag och Mattias är det perfekta teamet. ;) En ny vaginal undersökning görs kl. 8:00 och jag är öppen 4 cm. Känns jättebra och de sätter akupunktur på mig vilken jag tyvärr säger åt dem att ta bort efter någon timme då jag bara upplever att den åsamkar mig mer smärta. Flera undersökningar görs men jag öppnar mig inget mer så de tar hål på hinnorna vid 10:30 och vattnet forsar. Mer undersökningar görs men inget öppnar jag mig. Nu börjar både jag och Mattias känna igen senariot från Olivers förlossning. Värkstimulerande dropp sätts in vid ca. 13:00 (tror jag) och nu gör det förj..ligt ont! Glad tar jag emot lustgasen och känner mig lite smått packad... haha. Tillslut hjälper inte ens det och jag får EDA inkopplat som jag styr själv. Jag svär när det kommer en värk och skäms så mycket... Ber om ursäkt att jag svär och alla omkring mig skrattar och säger att de hört bra mycket värre saker än så, tror jag sa hel..te! Undersökningar görs men inget mer händer. Vid 15 får jag en pilates boll att hoppa och studsa omkring på vilket jag gör med stort engagemang, herregud vad duktigt du är säger den nya barnmorskan Anneli och eleven Lina! Efter en timmes hoppandes på bollen är jag öppen 5 cm och nytt hopp tänds! :) Hoppar vidare oavbrutet på pilates bollen i ytterligare två timmar och det känns mycket bra. Vid undersökningen konstateras det att jag inte öppnat mig en ynka cm till utan barnmorskan tycker att det känns som jag blivit mer ogynnsam! (Alltså krymt igen) De frågar oss hur vi tycker att vi ska gå vidare och föreslår tanken på ytterligare ett kejsarsnitt, nu har jag nästan haft intensiva onda värkar i 24 timmar. Jag och Mattias känner att det inte finns något annat val och säger att det är okej för oss. Jag vet ju att vi egentligen inte har så mycket att säga till om i den frågan, men en éloge till personalen som får oss att känna att det är vårt beslut! De pratar med läkaren som kommer in till oss efter några minuter och bekräftar att det blir snitt. Några minuter till och så kommer narkosläkaren in som ska lägga ryggbedövningen och berättar hur allt kommer att gå till. Han säger att vi ses om en halvtimme och nu blir vi ordentligt nervösa, vi ska få träffa vår bebis snart! :) Jag görs iordning och rullas in på opertion och där fortsätter alla förberedelser. Vid det här laget är jag så nervös och spänd så jag skakar, det är skönt med bedövningen så skakningarna upphör. Det tar lite tid men efter ca 15min hör jag Robin skrika/gråta, nu är vårt barn fött! Jag börjar gråta när jag får se den underbart vackra lille skapelsen, men jag hinner bara ge honom en snabb puss innan han ska iväg på undersökning. Hör honom hela tiden och tillslut kommer de tillbaka till mig och han får ligga hos mig en stund. Jag beundrar honom och slås på en gång av hur lik han är Oliver, den tanken hade slagit Mattias med en gång också. Mattias och Robin får gå tillbaka till förlossningen för första undersökningen. Det är en stor kille som kommit ut, 5064gr och 56cm lång! Det tar en himla lång tid innan jag blir ihopsydd, ca 2-2,5 timme. Jag tycker att det är så himla jobbigt att inte få vara med mitt barn och vet dessutom att jag måste åka till uppvak eftersom jag fick en blödning i livmodern och förlorade mycket blod. Jag åt aldrig järntabletter under graviditeten eftersom mitt blodvärde var bra hela tiden och trots den stora blodförlusten så har jag fortfarande ett hyfsat värde och det känns skönt. Tjatar på personalen på uppvak om när min bebis får komma. Tillslut kommer de och jag är så lycklig! Kort efteråt körs vi till BB och klockan har hunnit bli 23:30. Jag ringer två telefonsamtal och sen ligger jag vaken hela natten och ammar och tittar på mitt barn full av adrenalin. Jag väntar på smärtan som jag hade efter med Oliver men den kommer aldrig. Det ska nämnas att det gör så ont att jag inte ens kan resa mig men förra gången var det 1000 ggr värre! Iaf så är jag uppe och går dan efter och det är så skönt att få hjälp av Mattias att duscha. Oliver kommer på besök och han är så söt, han vill så gärna hålla Robin och blir så lycklig att han nästan gråter. ♥ På natten kommer det ett par som ska dela rum med oss. Känns jättejobbigt eftersom jag måste be Mattias om hjälp varje gång jag ska upp och ner i sängen. Måste på toa väldigt ofta och det är inte så kul att dela rum med någon på natten då. Vi frågar om vi får åka hem dagen efter och då står vi redan på hemgång eftersom jag är så rörlig och har fått igång amningen. Prover tas för att kolla att Robin mår bra och vid 15 åker vi hem. Hemma väntar Anna, Linda, Pappa och Mattias mamma med våfflor. Senare på kvällen kommer mamma, som har jobbat, och mormor på en snabbvisit.
Livet har bara rullat på i en hiskelig fart de senaste dagarna och känslorna svallar! Jag älskar min familj så mycket och vill ta tillvara varje sekund. Robin är så harmonisk och Oliver den bäste mest omtänksamme storebror man kan önska sig! Jag är så lycklig och vet inte var jag kan finna tillräckligt starka ord för det...
Bjuder på lite bilder:
Båda korten är från förlossningen
Första mötet med Robin efter undersökningen
På BB Robin hemma i vaggan
Mina underbara barn hemma! ♥
Så nu har jag lämnat en liten berättelse om vad som hänt och ska förhoppningsvis kunna skriva lite varje dag igen om vårt liv. Robin sover förresten hela nätterna, måste väcka honom för att tömma brösten. Inatt sov jag dock igenom och vaknade efter 7 timmars sömn med två stenklumpar... inte bra...
Puss och kram!
ps:t usen tack igen för alla grattis hälsningar! ds:
Kommentarer
Postat av: Anna (Lindas syster)
Stort grattis! Han är jättesöt. Och vad härligt att han sover hela nätterna, jag är riktigt avundsjuk. :)
Postat av: Helena
så underbart skrivet av dig, blir alldeles rörd. Skönt att allt gick bra, och dom är ju så fina båda killarna.kramizar till er.
Postat av: Emelie
Håller med helena, började nästan gråta haha! så sött med oliver också, som nästan började gråta! grattis igen!
Postat av: Linda
Vad fint skrivet Sara, blir alldeles rörd :)
Hoppas du njuter av tv-kväll nu och lyckats hålla dig vaken ;) Kramar!
Postat av: hanna
vilken härlig berättelse
tack för idag, det var jättekul att se dig/er, hoppas du fick sova ett tag innan tv kvällen...
Robin är underbart fin.
Syns på söndag..
kramar
Trackback
